Det känns som att jag är på gång igen, som att jag har fått nya krafter. "10 kilo i taget" har varit lite ett motto hela resan lång. Tålamod är inget jag har men som jag blivit tvungen att lära mig för att klara av resan. Idag när jag vaknade och ställde mig på vågen så stod det 96,2 och det betyder att jag åter igen är på väg ner för denna 10 kilos intervall.
Idag stod jag på gymmet och kollade mig i spegeln. Kroppen börjar se välanpassad ut, lite mage och lite lår kvar. Det kommer nog att en lång tid och kanske till och med många år innan jag insåg vad jag egentligen genomförde 2013, förändringarnas år.
Vid nyår 2012/2013 visste jag att det kommande året skulle vara speciellt. Jag valde att kalla det för just "förändringarnas år" för mig själv, för att jag ville se förändring. Jag tror att jag var rätt insnöad i jobbet då så jag kanske hade tänkt mig en yrkesmässig förändring, men helt säker var jag ju inte. Året började med diverse fester och äventyr men samtidigt med en känsla av att ständigt misslyckas ta tag i min vikt. Kroppen kändes tung och olika handikapp gjorde sig till känna. När man passerar 130 kg så händer det lite med mer med kroppen som gör att ens fysiska handikapp visar sig tydligare.
Att inte kunna knyta skorna och att inte få på sig strumporna kan kännas som en sån sak. Men det är relativt lindrigt i jämförelse med andra saker. Går man på bio så gör det ont i benen för att stolen var för liten. Innan man ska gå på flygplan så ber man för allt man har att man inte ska få sitta längst fram eller vid en av vingarna för där kan man inte fälla upp armstöden för att benen kläms och somnar. Därför föredrar jag att åka tåg istället. När man går på toaletten för att skita så somnar benen inom två minuter så det gäller att skita snabbt. Skratta du, men det var inte så roligt där och då. Jag är evigt tacksam för att jag hittade rätt väg att påbörja min resa.
 |
| Januari 2013 |
Sen finns det såklart psykosociala problem med att vara så pass överviktig. Att gå igenom större delen av sitt vuxna liv med att försöka förmedla vem man är som person och försöka övertala tjejer om att man är attraktiv snarare än att det ska synas på utseendet. Människor dömer människor för dess yttre, så är det bara. Igår kväll gjorde jag en reflektion som fick mig att tänka något som jag aldrig tänkt på tidigare. Vi var som sagt ute på krogen jag och Anton. Det fanns den hel del tjejer, stora som små. Jag har aldrig varit en person som dömer andra efter dess utseende, vilket kanske är naturligt när man själv har varit stor. Men min tanke var att hur ser den här tjejens matvanor och livsstil ut? Är det något jag vill ska "smitta" mig? Och istället för att undvika såna tjejer för deras utseende så undvek jag dom på grund av deras dåliga vanor. Det är något jag aldrig tänkt på förr.
Att andra säkert har reflekterat likadant slår mig nu. Det har såklart påverkat självbilden privat att ytters sällan få den typen av bekräftelse. Vilket även det leder till en ond cirkel där man till slut tar avstånd från att dejta, festa och umgås i ett sexuellt eller relationsmässigt syfte. Även det blir såklart en resa att klättra upp ur den grävda gropen och inse att det är ljusare tider framöver. Lättare tider utan att bli dömd och med sunda livsvanor. Det finns alltså både fysiska och psykiska till att gå ner i vikt. Det här visste jag såklart även innan också, men då blundade jag.. nu är ögonen öppna.
Jag är glad att jag tog tag i detta nu i alla fall. Det hade kunna gå många år som på ett sätt kan ses som borttappade ur ett perspektiv. Övervikt är en sjukdom, främst en psykisk sådan enligt mig. Såklart försämras förutsättningarna även fysiskt ju större man blir, men i grund och botten handlar det om att äta mindre än av man förbränner. Oavsett vilket namn en diet döps till så är det så. Bara 35 kg lättare så är förutsättningarna för att bra livsstil mycket bättre. Men det gäller att förstå att när man är överviktig så vill man nå normalvikt. Ha en "platt" mage och "normala" / muskulösa ben.
Än så länge finns det fortfarande fett att hämta. Så länge det finns det så är den mentala resan inte över. För när man har "normal" vikt så vill man ju inte bli överviktig. Men när man är överviktig så finns det inga problem att bli mer överviktig, för man är ju redan överviktig... Därför är det viktigt för mig att gå ner 15 kg till, något som är oerhört svårt så här ett halvår efter att jag började. Ny motivation är äntligen på plats dock så förutsättningarna är ljusa.
Mot målvikt, mot en sundare livsstil, mot ett lyckligare liv, mot ett fysiskt aktivt liv och mot oändliga möjligheter! Tung blogg idag, men jag tror det behövs. Syftet var att dokumentera och det finns nog inte så mycket bättre sätt att dokumentera på än det här. Det här inlägget säger rätt mycket om vad det innebär att gå ner i vikt, dela det gärna i sociala medier eller bland vänner. Ju fler som ser fördelarna efter resan desto bättre. Mitt liv är mycket anpassat efter att vilja göra skillnad för andra, det här kan vara ett sätt för andra att se varför man borde gå ner i vikt eller ett alternativ för dom som aldrig varit överviktiga att förstå vad det innebär.
Men det tog inte lång tid innan det var lunch! Idag så fick jag sällskap av en kollega som tog sushi och jag valde pannbiff med massor av gröna saker! Nom nom nom! Och som vanligt missbrukar jag ananas, det är ju bara så gott!! Förlåt till alla er som går på VLCD / LCD o tvingas läsa detta! 
