Vecka 39 - Dag 267

Lördag igen. Nu är det dags att försöka peppa till för studier! Än så länge har dagen gått förbi och jag har inte ens öppnat mina böcker än, så det vore väl bra om jag kom igång med kvällens skrivande! Nu kör vi!

Tack för gårdagens fina läsarkommentarer på bloggen såväl som på facebook. Ni betyder väldigt mycket för mig!

Vecka 38 - Dag 266

Jag visste att när jag gjorde mitt val så var jag tvungen att lära mig att leva ett nytt liv. Vad det innebär är såklart omöjligt att veta på förhand. På samma sätt som en bäbis inte vet vad det innebär att gå innan den har provat så vet man inte hur man ska leva nyttigt innan man har försökt. Budskapet kanske inte gick hela vägen fram där men det jag vill poängtera att jag nu påbörjar resan med att försöka acceptera att livet aldrig blir som det en gång var.

Någonstans gick det fel och jag är oerhört glad över att jag kommit till insikt med att mitt liv är på en bättre bana. Det är det och enbart det, den insikten, som kommer att göra att jag från och med nu aldrig mera kommer att lida av fetma. För sista gången var verkligen ett bra namnval när jag för 267 dagar sen fattade beslutet om att dokumentera min resa.

Idag när jag går in i tunnelbanan så springer jag upp för trappan, två steg per kliv och i raskt tempo. Insikten av att jag ju längre jag kommer på resan blir en friare människa. Förr var jag bara fri i simhallen, där kunde jag vrida och vända mig själv hur som helst och fortfarande må bra. Verkligheten börjar närma sig densamma även ovanför ytan, på land, jag börjar bli ett landdjur! Jag börjar kunna kolla mig i spegeln och känna mig trygg med mig själv. Det är ytterst overkligt att gå på stan och se en spegelbild av mig själv och knappt känna igen mig. Det kommer att ta en stund att acceptera vad jag har gjort!

Min far är en stor inspirationskälla i mitt liv. När jag som 16 åring flyttade hem till honom så lärde han mig att allt jag gör är för mig själv och för att jag ska ha det bra i framtiden, det var dags att bli vuxen. När jag vid 21 års ålder på helt egen hand köpte en bostad och fick ett lån på över miljonen genom mitt engagemang för att kunna flytta till Kista så sa pappa det att det var en prestation jag kommer imponeras av resten av livet. När jag häromdagen pratade med farsgubben igen på telefon så kom samma hjärtliga mening, att jag först om många år kommer vara mig själv tacksam för att jag tog klivet att genomföra min viktnedgång. Snart 50 kilo mindre, helt otroligt.

Ikväll så somnade jag framför datorn. Dreglande vaknar jag upp i min skrivbordsstol och insåg att det var dags att bege sig till sängen. Efter två timmar blir jag uppringd av bästa Anton som undrar om vi ska göra något ikväll som vi sagt. Han föreslår en bastu på mitt jobb. Efter ett tag ringer jag tillbaka till Anton när jag har vaknat till liv lite igen. Aldrig i helvete att jag åker till jobbet ens för att basta idag. Av det gör jag en reflektion att det har varit lite väl mycket på senaste tiden.

Hur som helst så beslutar vi oss för en fika i stan. Jag börjar gå mot tåget. Då ringer han igen och vi kommer fram till att vi båda är på tok för trötta för att ses efter den här veckan. Så jag tar mig till kista galleria istället och ger mig raka vägen in på en bio och köper biljett på plats. The Secret Life of Walter Mitty. Filmen som handlar om Walter som jobbat 16 år på samma arbetsplats i samma källare och som nu ger sig ut på äventyr.

Filmen gjorde i alla fall att jag hamnade på min djupa filosofiska plats där jag hör hemma. Inte nog med att jag tog en stor popcorn till filmen så gick jag dessutom raka vägen till shell och köpte en glass efter bion. Två synder, en kväll. Men som jag inledde detta inlägg så måste man ha kontroll och förståelse för sina undantag. Ibland är jag för hård mot mig själv även om jag gör ett otroligt jobb på alla fronter!

Egentligen är det ett under att jag orkar. Jobba måndag till fredag med huvudsaklig arbetsuppgift att driva en del av en verksamhet med allt vad det innebär. Att utöver det sitta som ordförande i en idrottsförening med huvudsaklig arbetsuppgift att genomföra en nystart och väcka liv i den. Dessutom så är det dagligen ett mejl eller någon uppgift i bostadsrättsföreningen som skall genomföras. På det studerar jag halvtid på universitet för att testa mig själv om jag är bra nog att klara av det. Utöver det genomföra en viktnedgång med att varje dag äta för lite kalorier, promenera 8km och dessutom träna 4 gånger per vecka.

Nu vet jag att jag klarar av universitetet. Frågan är egentligen om jag har tid med det. Kursen i sig en väldigt bra kurs som gynnar mig i mitt dagliga arbete och det är enbart av den anledningen som jag fortsätter. Bostadsrättsföreningen kommer jag lägga ner till maj eftersom att jag verkligen behöver köpa mig tid till att hinna med mig själv också. I april vill jag göra högskoleprovet med förbättrat resultat för att kunna studera heltid i höst. Men det kräver att jag just studerar till högskoleprovet i sig, så det är ännu en utmaning jag har tagit mig ann.

Inte undra på att man blir knäpp i skallen och mentalt går vilse ibland. Det gäller bara att ta tag i snöret och strukturen och komma tillbaka på banan och fokusera på vad som är viktigt för stunden. Prioritera sin vardag. Jag skulle vilja komma in på högskola till hösten så att jag kan studera till civilekonom och hitta medlet för att nå min framtid. Det skulle dessutom hjälpa mig att vända om allt i mitt liv och börja på en ny kula. Lära sig att ta rätt åtaganden och veta vad det innebär att ta åt sig nya arbetsuppgifter och utmaningar. Men detta kräver såklart att jag klarar högskoleprovet med ett bra resultat först, så en dag i taget!

Vecka 38 - Dag 265

 

Tung kväll.. spelat denna låt på spotify om och om igen. Något tragiskt emo utfall som 26 åring antar jag..  att ställa sig och laga mitt handfat o rensa avlopp gjorde det hela mycket roligare.. not.. men jag löste problemet i alla fall! Nu är det bara min toalettstol som gått sönder.. den låter konstigt o läcker vatten från locket.. experthjälp beställd :) 

Eftersom att jag inte hade någon yoghurt hemma idag så började jag dagen med en mealbar. Tufft att börja dagen utan en stabil frukost! Trodde jag någonsin att det skulle bli så jag resonerade i mitt liv? Nej knappast. Jag har ju alltid varit Micke - människan som hoppar frukosten. Nu är den en förutsättning för att resten av dagen ska fungera! Så idag blev frukost, mellanmål och middag måltidsbar.. lunchen blev kött o grönsaker! Så nu är klockan snart 23 och jag är i sedvanlig ordning vrålhungrig! 

Efter jobbet lyckades en vän från Itrim genom facebook få iväg mig på ett pass. Så vi möttes upp och tränade, otroligt skönt att ha veckans andra pass avklarat. Med tanke på att jag ska upp i 4 st pass innan veckan är slut så är det bara till att försöka springa 5km imorgon på lunchen eller nått. Haha.. o vem hade kunna tro att jag skulle springa 5 km på lunchen för ett år sen.. rolig historia det här! 

När passet var avklarat så stod vi en stund och filosoferade träning med min bästa hälsorådgivare Frida. En dag ska hon få ett diplom och en frukttårta av mig som tack för hjälpen med att få mig att lyckas nå mitt mål. Ovärderligt!

Dags att sova. Behöver dels bli av med hungern och dels så skulle jag behöva återställa mitt deprimerade huvud till något bättre o positivare! Nya äventyr imorgon!

Vecka 38 - Dag 264

Idag har jag varit på informationsträff om vad som kommer hända från år två på Itrim, Balansåret. Jag satt där och lyssnade på Karin och tänkte på hur Itrim egentligen borde vara en samhällsfunktion som snarare finansieras av skattepengar än en kommersiell verksamhet. Så många människor som har problem med sin vikt och som får hjälp med operation snarare än att få hjälp med det mentala ursprungsproblemet.

Nu är inte alla viktproblem orsakade av att det är fel inställning i huvudet, absolut inte! Jag vet att när man väger för mycket så har man rent av kassa förutsättning att göra något åt det. Dessutom blir det bara värre och värre förutsättningar ju fler kilon du väger. Men, det är aldrig någonsin för sent! Bara genom att följa med ett infall av att "nu får det fan vara nog" och be om hjälp så kan man komma långt!

Om ni visste hur många timmar jag spenderat på hemsidor och mer eller mindre forskat på hur en operation skulle kunna hjälpa mig. Men innerst inne så visste jag att det inte löser problemet. För det handlar om inställningen till mat, det är den som måste förändras! Först när den är annorlunda så kan man börja göra något åt det fysiska palatset. Lätt resa, knappast! Men den som vill vågar och kan bör göra det!

Från och med Juni så fick jag veta att min grupp kommer att förändras i alla fall. Vilket är skönt för jag och några vänner på Itrim har gått ihop och paxat att vi ska få vara i samma grupp! Woho! Det ska bli skoj!

Efter denna informationsträff så mötte min älskade syster upp mig på plats på Itrim. Vi åkte till söder och åt en gemensam middag i form av en cesarsallad. Så roligt att hon är i Stockholm och att vi kan umgås! Hon är här på anställningsintervjuer och har planer på att flytta hit. Om jag blir kvar i Stockholm så vore det roligt att ha en riktig vän på plats, det är lite halvt om halvt ensamt här numera så det vore himla skoj om det blev så. Flyttar jag till Halland så får jag ju samma sak om inte annat, fast med min andra syster och min bror istället.

Ikväll har mycket fokus varit på livskvalité och på hur jag mår och vad jag behöver i mitt liv. Det där facit hade varit skönt att ha ibland. Får filosofera vidare... 

Vecka 38 - Dag 263

Idag har det varit en sån där kvällsdag på jobbet igen. Så jag inledde faktiskt dagen med en sovmorgon, inga väckarklockor som ringde idag inte. Klockan var runt 09 och det var dags att kliva upp. Försökte så smått påbörja mina studier men kom inte för än klockan var runt 12.

Någon timme senare gav jag mig iväg. Tänkte hämta ut och lämna ett paket på posten i Kista galleria. Därefter gick jag in på Jensens och ordnade med lunch för dagen! Lite dyrare men riktigt gott och riktig mat! Är stolt att jag klarade mig från kolhydraterna!

När jag var på väg mot tunnelbanan efter min lunch så inser jag att jag glömt min stegräknare hemma för dagen. Så idag blir det en uppskattad siffra på ca 3000 promenerade steg, vilket i sig är underkänt! Men nu ska vi inte sträva efter "måsten" utan fokusera på att prioritera så att jag mår bra. Det får ta lite längre tid att nå mitt mål så länge jag mår bra!

Slutade jobba klockan 23:30 och satt och kollade på mina skolböcker på tunnelbanan hem. Fanns inte en chans att jag orkade läsa ett ord till idag! Det får finnas gränser! :)

Nu blir det sömn och imorgon väntar nya utmaningar. Ska på en informationsträff på Itrim om det kommande året "balansåret" imorgon, vi får se vad det ger! Förhoppningsvis så kommer jag ihåg mig stegräknare också!

Puss o kram!

Vecka 38 - Dag 262

One day fits it all

Så sant som det är sagt. Idag har jag hunnit med precis alla delar av mina pågående projekt. Studier, jobb, träning, Itrim och bostadsrättsförening (styelsejobb).

Men låt oss hoppa över allt det tråkiga och fokusera på dagens gruppträff på Itrim. När klockan slog 16:00 så var Karin (min gruppcoach typ), jag och "min grupp" på plats. Så här såg det ut:

Så jag fick hitta lite låtsaskompisar och försöka få till en grupp av dom istället. Dagens ämne var tankens kraft del 1 och syftade på att reflektera över självbild och självförtroende. Eftersom att det är ett av målen 2014 så passade det ju utmärkt!

Gruppträffen blev istället lite mer av en timme långt samtal kring reflektion runt dessa ämnen där jag fick möjlighet att reflektera över styrkor och svagheter. Verkligen en viktig gruppträff från mitt perspektiv och jag är glad att jag fick så mycket utrymme att reflektera kring olika saker på ett mer personligt plan än om övriga gruppen hade varit där. Samtidigt var det tråkigt att inte fler kunde vara med, vi lär oss trots allt av varandra.

Invägningen innan träffen stod på 88,9 vilket på en vecka är en ökning med 0,7 kg. Tufft att det faktiskt är så att jag gått upp ett kilo på en vecka nu när jag skött mig så bra. Men det kommer längre fram. Viktigast nu är att reflektera kring och fokusera på min nya livsstil snarare än på siffrorna!

Efter gruppträffen så körde jag tre varv i cirkeln. Ett riktigt kämpigt pass idag och för första gången så var cirkeln helt full i några minuter och folk stod på kö för att få vara med och träna. Häftigt att så många är på och vill kämpa tillsammans samtidigt (med tanke på att varje pass enbart varar 30 minuter).

Imorgon väntar kvällsjobb. Fokusera förmiddagen på att sova och sen studera. Kommer gå så bra så! Tjing så länge! <3

Vecka 38 - Dag 261

Ett regnigt Stockholm i början av februari. Jag har hunnit vänja mig vid att februari månad är den värsta på året. Det brukar alltid vara fullt med snö, vindar och ner mot -20 grader i luften. När man andas så fryser luftvägarna till is och man vill inget hellre än att komma inomhus igen. Men inte i år.

Ena dagen så regnar det, andra dagen så snöar det. Inte undra på att vi är mitt uppe i en period där alla tycks bli förkylda. Jag skulle vilja tro att jag med mina nya motionsvanor är mer immun mot förkylningar och sjukdomar överlag. Så kanske det inte är? Hur som helst så har jag i alla fall klarat mig ifrån att vara sängliggandes denna "vinter".

Dock så går jag nästan omkring och väntar på en ny skada. När jag tränar så här mycket så vet jag att jag förr eller senare kommer att skadas och då gäller det att göra allt i sin makt för att inte gå upp i vikt igen och att fortsätta äta och träna rätt.

Jag har precis ätit min första måltidsbar till mellanmål. Nu är det ca 4 timmar kvar till middagen. Dom här måltidsbarsen innehåller mycket socker, men det är också det enda sockret jag får på dagen så det känns nästan farligt att äta dom. Jag var trött innan jag åt, mycket eftersom att jag inledde dagen med simning och att jag därefter försökt att plugga men inte kommer någonstans på grund av brist på koncentration och trötthet. Min förhoppning var att jag skulle bli piggare av att få i mig lite socker, en sån besvikelse. Nu känner jag mig nästan ännu mer trött och har till och med svårt att hålla ögonen öppna.

Ny vecka väntar framför mig. Imorgon är det ny gruppträff på Itrim och med det ny invägning. Ska bli spännande att se om det rört sig åt något håll med några hekton. Jag står rätt still på viktfronten nu trots att jag äter och motionerar rätt. Det kan ju vara stressrelaterat att jag inte går ner.. men jag har inte bråttom. En dag i tagen.

Nu ska jag nog koppla på lite fin musik i högtalarna och lägga mig på soffan och blunda en stund. Det känner jag att det är vad jag behöver för att komma igång på nytt. Dock inte för lång tids sömn, det blir jag bara förstörd av.