Universitetslivet fortsätter

Här om dagen gick jag in på Itrims hemsida för första gången på mycket länge. Ville se var närmsta center fanns i förhållande till Halmstad. På sidan kunde jag finna Varberg vilket ligger 40 minuter norrut med tåg och Helsingborg som ligger 1 timme söderut. Varje tågresa tur och retur går på ca 200 kronor. Nej, det går inte ihop sig riktigt.

Det går inte så bra med hälsan just nu även om jag önskar att det hade gått bättre. Ett halvår av kärlek, studier och jobb har tagit upp min vardag. Låter inte alls för hemskt eller hur? Det har det inte heller varit, jag har varit lycklig och njutit av livet. Nu lämnar jag däremot utrymme för reflektion och återblick. 

Jag saknar Fridas givande ord under ett motivationssamtal på 25 minuter som kunde komma att påverka min vardag för de kommande två månaderna till nästa gång man saknade motivation igen. Jag har kraften att själv lyckas, det vet jag sedan jag gjorde resan för snart två år sedan. Men motivationen, denna eviga fråga och något som finns allokerat någonstans under allt detta hår innanför ett skal av ben, var finns motivationen egentligen?! 

Sitter på universitetet just nu. Skulle gått på en föreläsning men bestämde mig för att en sallad till lunch och självstudier på valfritt område (helst marknadsföring) var mer aktuellt. Jag tänkte börja igen, äta kyckling och sallad till jag ruttnar bort. Men mitt problem är att jag gärna blandar i lite cesardressing och rostad lök i blandningen! Haha, I-lands problem eller var?

Framtid går i vanlig ordning som en röd tråd genom mina tankar. Var vill jag jobba när jag är klar om några år? Ska jag flytta utomlands för att tjäna mer pengar? Ska jag starta aktiebolag redan idag och arbeta med något jag är bra på? Vilka är mina egentliga styrkor och svagheter? Jag älskar att föreläsa, kan man tjäna pengar på det - jo men absolut, förutsatt att man har erfarenhet på området och vet vad man pratar om! 

Haha.. denna eviga resa som aldrig tycks vara för sista gången. Om jag ändå visste att kampen kommer vara i en massa år till! Hur går det för er mina vänner? Inte kollat till mina bloggvänner och deras hälsobloggar på ett bra tag nu! Allt för att slippa studera antar jag? Allt för att slippa öppna boken! Nu kör vi på en stund till, spräck bubblan och återgå till vardagen! Woopa! 

2015-01-13 Tips vid svackor

Bloggen börjar vakna till liv igen. Sakta men säkert hör människor av sig genom olika sociala medier och vill ha tips och trix på sin resa. Igår ägnade jag åtskilliga timmar åt att försöka hitta ett blogginlägg där jag faktiskt har arbetat i motgång, och tro mig, såna finns det! Dock tycks jag inte kunna hitta dom i stimmet av alla texter jag lyckats författa genom de här två åren. 

Visst när man väl ger sig in i en resa är man som mest motiverad. Det finns en anledning till att en viktnedgång består av tre stycken stora grundpelare:

• Kost
• Motion
• Motivation

Tas en av pelarna bort så faller korthuset. Ofta gäller det då att stabilisera upp en av pelarna när den har rasat. Ibland rasar även två och tre stycken och då gäller det bara att komma på fötter igen. Ett stort steg i detta är såklart att inse att man hamnat snett igen. Sen känner jag till den tomma känsla av att veta att man gör fel men att man egentligen skiter i det, man fångar dagen och lever bara vidare som man alltid gjort för att man vill vara bekväm. Kom då ihåg att ju längre du väntar, desto tuffare kommer du får det sen.

Sen ska man veta det att om man är skadad ska ska man inte träna den del av kroppen som är skadad, om nu inte läkaren säger att man ska det. Är du sjuk så är det bara dåligt att träna, ta en promenad om du kan, men om du inte orkar det heller så fokusera på de två återstående pelarna så länge. Fortsätt vara motiverad och fortsätt hålla kosten! Ett sätt att arbeta för att inte hela huset ska falla när man blir sjuk eller skadad är helt enkelt att vara förberedd. När jag var som mest aktiv på Itrim och i min viktnedgång hade jag en inställning att jag när som helst kunde bli skadad eller sjuk. Min inställning var att "inget ska få hindra mig på min resa, bring it on!". Har man den inställningen när skadan väl kryper sig på så brukar det lösa sig rätt fint. 

Om du är Itrim-medlem rekommenderar jag dig som just nu är i en svacka att helt enkelt ta dig till ditt center. Utgå från att du ska släpa dig igenom cirkeln om du så ska promenera och köra långsamt bara för att ha det gjort. Jag har verkligen haft mina sega stunder i cirkeln men det är okej, det är symbolvärdet att du kom dit som räknas!! Dessutom är det guld värt att möta personalen för dom hjälper dig direkt när dom ser att du har en svacka, dom är ju utbildade superhjältar på den fronten!! 

Nu ska jag sluta hitta ursäkter till att inte behöva skriva på mitt skolarbete och sluta blogga. Om du som följare hittar något inlägg i bloggen där jag skrivit att jag är dåligt motiverad så dela gärna med dig i någon kommentar, knappt så att jag själv hittar det ens med hjälp av google! 

2015-01-07 Första dagarna passerade!

Tufft det här! Ofta somnar jag hungrig på kvällarna nu när jag inte äter lika mycket som innan. Jag och en kompis ska börja simma en gång i veckan har vi sagt, sen så ska eventuell mamma också börja simma igen snart så det lär bli en hel del träning vare sig jag vill eller inte. Helt ärligt saknar jag cirkelträningen på Itrim väldigt mycket, den var så enkel och man kände inte att man ställer några jobbiga krav på sig själv. Dessutom går tiden väldigt fort när man tränar i 30 sekundersintervaller. Om jag nu mot all förmodan skulle flytta tillbaka till en stad där Itrim finns så tror jag dock inte att jag skulle vilja spendera så mycket pengar på träningen igen, det är helt enkelt inte värt pengen. Visst, när man ska göra resan för första gången så är det värt varenda krona, för man är så desperat efter ett resultat, men nu i efterhand när man känner till sätten så är det tveksamt. Det jag dock är redo att investera i skulle vara de motiverande samtalen, för det är ingen som lyckas konkurrera med på samma sätt!

Idag har jag kommit igång med studierna efter vinterns uppehåll. Läst en halv bok om transformerande ledarskap, tänkte läsa andra halvan imorgon och sen skriva hemtenta på det till helgen. Skönt att vara igång igen, inte bara sitta hemma och spela spel, inte riktigt min grej att bara vara, måste hålla mig sysselsatt! 

Snart har dock en helv vecka passerat. Är inne på dag 6 just nu och tycker det går lite i vågor. Som vanligt är det brödet och biopopcornen som lockar mest, även om jag nu inte varit på bio på över en hel månad. Just nu har jag inte ens råd att gå på bio så det behöver jag inte ens fundera på, haha! När jag ställde mig på vågen dag 1 blev jag lite skrämd, 109,8kg. Hur i helvete lyckas man gå upp så mycket på så kort tid. Jag tror att jul och nyår bidrar lite till att man går upp i vikt, men jag måste ha riktiga problem när jag går upp så mycket som 20 kg på 4 månader! Min kropp kommer nu att hata mig när det är dags att gå ner dessa 20 kg igen. Jojo-bantning när den är som bäst, kruxet är som sagt att hitta en metod när man väl är nere. Idag när jag ställde mig på vågen stod det dock 105 kg så jag vet att jag gör rätt igen! Bara att fortsätta kämpa! 

2015-01-02 Nyårslöfte och nystart!

Lite löjligt är det nu att jag som alla andra börjar satsa igen från nyår. Allt har sina vågor och nu återgår jag alltså till det fungerande konceptet med handfast minus. Till frukost står alltså yoghurt och müsli på agendan, till lunch blir det något spexat utan kolhydrater enligt storleken på mina händer och till middag och kvällsmat är det måltidsersättningar som gäller.

Mat och sovklockan är aktiverad! Klockan 12, 16 och 19 ringer den i vanlig ordning! Regelbundenhet var det! Dessutom hittade jag min stegräknare under soffan häromdagen, det var som om den faktiskt sa till mig att det är dags att börja igen! Målet är att gå 8000 steg om dagen, men det lär inte vara några som helst problem med tanke på att det är 5600 steg till och från högskolan. Om några veckor tänkte jag väl öka till 10000 steg, men vill mjukstarta lite först. 

Det som skrämmer mig mest är som vanligt träningen. Jag har inte satt min fot i en träningslokal på ett per månader nu. Simningen är helt okej, det tycker jag ju är skoj! Men gymmet.. där hör jag liksom inte hemma riktigt. Jag ska anmäla mig till toughest viking i Malmö i Maj och springa med min kompis. Det är 8 km löpning med massor av fysiska hinder på vägen. Dock tycks jag ständigt ha brist på pengar att faktiskt betala min anmälningsavgift för så jag hoppas jag hinner innan platserna tar slut!

Om livet runt omkring så går det bra. Snart klar med min första termin och ska påbörja min andra termin på högskolan. Kurser som jag ska läsa till våren är Statistik samt en kurs som heter Arbetspsykologi och hälsa. I övrigt har vi lite vinteruppehåll i kören jag sjunger i så det är lite trist att gå och vänta på att den ska starta igen. 

Nej, nu blir det tuffa tider igen! Det är både med nervositet och med spänning jag nu fortsätter resan som skulle ha varit för sista gången... kanske är dags för ett namnbyte ;)