Lite löjligt är det nu att jag som alla andra börjar satsa igen från nyår. Allt har sina vågor och nu återgår jag alltså till det fungerande konceptet med handfast minus. Till frukost står alltså yoghurt och müsli på agendan, till lunch blir det något spexat utan kolhydrater enligt storleken på mina händer och till middag och kvällsmat är det måltidsersättningar som gäller.
Mat och sovklockan är aktiverad! Klockan 12, 16 och 19 ringer den i vanlig ordning! Regelbundenhet var det! Dessutom hittade jag min stegräknare under soffan häromdagen, det var som om den faktiskt sa till mig att det är dags att börja igen! Målet är att gå 8000 steg om dagen, men det lär inte vara några som helst problem med tanke på att det är 5600 steg till och från högskolan. Om några veckor tänkte jag väl öka till 10000 steg, men vill mjukstarta lite först.
Det som skrämmer mig mest är som vanligt träningen. Jag har inte satt min fot i en träningslokal på ett per månader nu. Simningen är helt okej, det tycker jag ju är skoj! Men gymmet.. där hör jag liksom inte hemma riktigt. Jag ska anmäla mig till toughest viking i Malmö i Maj och springa med min kompis. Det är 8 km löpning med massor av fysiska hinder på vägen. Dock tycks jag ständigt ha brist på pengar att faktiskt betala min anmälningsavgift för så jag hoppas jag hinner innan platserna tar slut!
Om livet runt omkring så går det bra. Snart klar med min första termin och ska påbörja min andra termin på högskolan. Kurser som jag ska läsa till våren är Statistik samt en kurs som heter Arbetspsykologi och hälsa. I övrigt har vi lite vinteruppehåll i kören jag sjunger i så det är lite trist att gå och vänta på att den ska starta igen.
Nej, nu blir det tuffa tider igen! Det är både med nervositet och med spänning jag nu fortsätter resan som skulle ha varit för sista gången... kanske är dags för ett namnbyte ;)
Livet går i vågor men jag tycker att Itrim har lärt mig att inte låta det gå så långt som tidigare.
SvaraRaderaFör varje gång man kommer igen är det från en bättre position och som flitiga myror ska vi nog till slut lyckas göra en stig som gör att vi inte halkar snett igen. I alla fall inte så ofta.
Jag tycker att du gjort en fantastisk resa sedan jag läste din blogg för första gången. Det har hänt så ofantligt mycket i ditt liv att det inte är konstigt om luften gick ur dig under en period.
Hoppas du hittar balansen snart. Gott nytt år!
Cia