Att passera 200 dagar och att leva i den svartvita boxen var inte lätt, men allt är ju i relation till vad man jämför med. De första 200 dagarna präglades av en svartvit resa utan undantag och med en konsekvent viktnedgång, vilket ledde till motivation hos mig. För vad mer motiverar än att se resultat?!
Under de senaste 100 dagarna så har det varit en kryssning, lucia, jul, nyår, födelsedagar och massor utav händelser och resor. Jag har nog aldrig varit i Halland med så korta intervaller som jag varit under denna period på gott och ont. När jag är nere hos familjen så vet jag det att jag motionerar mindre, tränar mindre, äter mer.. tre saker som inte leder till en lyckad viktnedgång. Men faktum är att det inte är det som är orsaken till att det gått som det gått..
Jag fick en svacka, vikten gick inte ner lika fort och jag stod still på ca 88 kilo i över en månad, vilket motsvarar en tredjedel av den här delperioden! Hur kommer det sig då? Analysen är enkel. Jag började med ett undantag, som blev två.. och som sen blev tre och fyra. Det krävdes ett uppvaknande och ett allvarligt samtal med min hälsocoach för att åter komma på banan igen!
Visst är jag åter på banan, men det är tufft. Frågan är om det inte är som absolut tuffast just nu. Både i början av resan då det bara var pulver såväl som i Grekland så var det tufft, absolut. Men ramarna var extremt tydliga och det var ganska enkelt. Nu när jag har klivit tillbaka och gjort undantag en gång och nu ska finna mig i mitt svartvita mönster med måltider om dagarna så är besluten tuffa!
Dessa "beslut" som jag talar om dyker oftast upp utan förvarning och det gäller att värja sig och vara extremt motiverad! Ett exempel kan vara att välja en köttbit till maten istället för tre trots att man är hungrig och sugen. Ett annat exempel kan vara som idag när jag var hemma hos min vän Piotr så stod det en skål med jordnötter och russin på vardagsrumsbordet. Den flyttade jag ut i köket, ett aktivt men tufft beslut för att klara mig för stunden. Och så passerar dagarna, ständigt skjuta undan de dåliga sakerna för att till slut nå målet!
En annan sak som påverkat mig den senaste perioden är mängden stress. Jag har börjat studera halvtid på universitet parallellt med arbete, föreningar och träning. Detta har faktiskt fått direkt påverkan på hur mycket jag hinner med om dagarna. Syftet är för att förbättra andra delar av mitt liv och förbereda mig inför något minst lika viktigt på lång sikt som denna satsning är, så det blir till att göra avvägningar konstant. Ibland önskar man och tycker man att man vill prioritera på ett sätt, exempelvis träning före studier. Men det är inte alltid så utfallet blir, därmed är mina prioriteringar inte sådana.
De kommande 65 dagarna ligger fokus på att nå målvikten på 82,8 kg. Dessutom så ligger fokus på att få ner fettprocenten. För att lyckas med detta behöver jag den närmaste tiden fokusera stenhårt på min viktsatsning parallellt med mina studier och försöka träna så mycket det bara är möjligt. I april fyller jag själv år och på min födelsedag blir det tårta och helgen därefter blir det utgång. Helgen i anslutning till utgången är därmed förstörd. Beräknad uppgång är 2 kg. Med detta i anspråk så är min förhoppning att när vi nått 365 dagar (1 år) så ska jag vara nere på en stabil målvikt.
Allt får ta sin tid. Det viktigaste är att man reflekterar långsiktigt. Ta hand om varandra!
Grattis till 300 dagar som Itrimare :) Grymt jobbat!
SvaraRaderaVisst är det mycket tuffare efter att man börjat kompromissa än det var när allt var svartvitt i början, men det är ju så livet kommer se fram över, så jag tänker att det är bara att kämpa på och lära sig leva och acceptera att viktminskningen går lite långsammare.
Ha en bra helg!