Vecka 41 - Dag 282

Livrädd. Kanske inte först när jag klev in, när jag välkomnades och när vi började prata. Snarare när det började bli dags att ta fram pennan och skriva på avtalet. Alla är vi olika som människor, jag inser det jag också. Min reaktion för det främmande och det okända var i alla fall rädsla. Många gånger frågar man sig själv, "vad är det värsta som kan hända?". För att kunna besvara frågan behöver vi dela upp den i två delar.

1. Vad är det värsta som kan hända om jag genomför förändringen?
2. Vad är det värsta som kan hända om jag inte genomför förändringen?

Ställde jag mig någon av dessa frågor när jag satt där. Nej. För när det handlar om liv och död så fattar man dom beslut som krävs och gör vad som behöver göras för att överleva. 282 dagar har gått och jag vill påstå att beslutet att skriva avtal med Itrim inte bara påverkade min viktnedgång, utan även hela min livssituation i stor.

I grund och botten handlar det om att känna sina styrkor men framförallt även sina svagheter. Jag är dålig på att ha en sund kosthållning, det kommer jag nog alltid att vara. Det gäller nu bara för mig att hitta rätt väg för att klara av att leva ett långt liv trots min svaghet.

Alla har vi olika förutsättningar i livet. Alla har vi olika erfarenheter av olika områden och alla kommer vi inte bli experter på allt. Mitt problem är ofta just att jag vill vara bra på precis allt och att jag eftersträvar perfektionism på de områden jag jobbar. Gör jag fel så blir det ofta jobbigt och ångestladdat. Blir det ångestladdat så händer det att jag äter mat för att lösa problemen. Tufft att komma till den insikten men så är det nog. Kanske inte i alla situationer. Det betyder inte heller att bara för att jag unnar mig något så har jag ångest och behöver hjälp, så missuppfatta inte det komplexa problemet.

Imorgon är det hälsouppföljning med min hälsorådgivare igen. Ser jag fram emot att sätta mig ner och försöka lösa de problem som uppstått de senaste veckorna? Både ja och nej. Vågen står still av en anledning och jag vill inget hellre än att gå ner till målvikt. Det vore skönt att kunna komma i mål så att jag åter igen kan börja investera i en garderob och börja om på nytt. Det skulle verkligen behövas. Att göra en sån investering 8-10 kg för tidigt är som att slänga pengar i sjön.

Funderar du själv på att påbörja en sån här resa? Väger du för mycket eller för lite utan att lyckas själv. Ställ inte samma negativa frågor som jag gör. Tänk positivt.

Vad är det bästa som kan hända om jag genomför förändringen?
Vad är det bästa som kan hända om jag inte genomför förändringen?

Jag lämnar inga garantier. Bara en samlad erfarenhet av att det i mitt fall blev så mycket bättre. Nu måste jag ta tag i mitt liv igen och ta dessa sista kilona... Kom ihåg att det inte finns något bra tillfälle att börja på, det dyker alltid upp ursäkter och orsaker till varför det är bättre senare. Börja nu och lev därefter.

Foto: Itrun Sveruges Facebooksida