Vecka 47 - Dag 318

Idag känner jag för att skriva ett poetiskt inlägg. Vaknade upp i harmoni av samma låt som jag somnade till. Låten är 1 minut och 41 sekunder lång och består av lite pianospelande. Jag känner sån enorm harmoni av att lyssna på den! Den gjorde min start på dagen bra och kommer göra slutet på dagen minst lika bra.

Man kan inte göra mer än sitt bästa! Idag reflekterade jag över vilken drivkraft jag har i mitt arbete. Att det inte finns någon där som pushar på mig att få allt gjort här och nu. Att det inte finns någon som upplever att det inte händer något. Den drivkraften gäller det att lära sig att hantera och bära med sig som en styrka genom livet! Men ibland drabbar den mig motsatt och gör att människor i min omgivning känner en onödig stressfaktor, den gör också att jag ställer orimligt höga krav på mig själv och dessutom gör den att jag ibland lägger fel energi på fel saker. Jag tar inte alltid vara på livet utan lever snarare livet som jag vill ha det om 10 år.

Idag var det gruppträff på Itrim. Jag ville inte väga in mig idag, jag ville inte ställa mig på vågen. Jag blir besviken på mig själv och på mitt missbruk. I torsdags åt jag 3 rätters och drack alkohol, i fredags åt jag ben and jerry, i lördags drack jag mer alkohol. Nej, jag är inte alkoholist, det var inte det jag menade med missbrukare.. jag syftade snarare på maten, glassen och onyttigheterna. Vid dagens invägning hade jag gått upp 1,1 kg. Det hade kunnat vara betydligt värre!

Men det som stör mig är trots samtal och ord så är inställningen och motivationen just nu bristfällig. Trots gruppträff och stöd så åkte jag hem till Kista och kände att det var dags för en bio. Det var länge sen nu och ni som följer mig vet att mitt absolut bästa sätt att varva ner är genom en biofilm med biopopcorn. Jag tog i alla fall en mellanpopcorn, tack Karin, annars hade det blivit en stor! Karin leder mina gruppträffar och hon ger mig visa ord i mörkret även hon!

Det humoristiska var att jag fick en godispåse på köpet.. för att jag är guldmedlem på SF bio. Tragikomiskt. Godispåsen fick en helt egen plats under föreställningen. Efteråt tog jag med mig den även om jag ville lämna kvar den i salongen. Utanför tunnelbanan sitter det alltid en kvinna och tigger pengar. Hon fick godispåsen och sen sa hon något med "Jesus" som jag inte förstod. Varken jag eller godispåsen med Ahlgrens bilar kan gå på vattnet så hon måste ha missuppfattat läget. Men hon verkade glad, jag är i alla fall glad att hon tog emot den!

Låt oss fortsätta resan med lite ljuva toner!

Small Memory - Jon Hopkins


5 dagar kvar...