Vecka 33 - Dag 229

Jag har funderat på att skriva ett inlägg där jag sammanfattar 2013 och påbörjar 2014 och vilket annat datum än den 1 januari blir bättre för det? I tidningarna står det att det idag är pizzans dag då det säljs mest pizzor på hela året. Idag har jag fått veta att onlinepizzas hemsida är överbelastad och att en burk pringelschips innehåller ca 1000 kcal.. (motsvarar 5 st VLCD måltider på itrim), sjukt!

2013 startade i Halland. Jag var sjuk efter en lång månad i Thailand och hade vid tillfället varit på sjukhus vid 4 olika tillfällen. De sista två på grund av andningssvårigheter här hemma i Sverige. Det var ett tufft och jobbigt slut på 2012. När jag den 28 december 2012 lades in på sjukhuset i Halland så skrev jag ett inlägg på Facebook där jag djupt insåg att det var dags att förändra mitt liv om jag ville överleva.

Perioden januari - april gick ganska fort förbi och präglades av jobb och planer på födelsedagsfirande i april samt ett bröllop jag var inbjuden till i maj. Kläderna jag skulle ha på bröllopet hade jag skräddarsytt i Thailand så jag var inte motiverad nog att gå ner i vikt. Den 11 maj gick så bröllopet av stapeln och det var en trevlig tillställning och efter bröllopet så åkte jag hem till jobbet igen. Bitter och envis med full fokus på att nu var det dags att ta tag i mitt liv. Så jag och min kollega gick mot grillen där jag brukade äta lunch och jag smågnällde lite över min livssituation och fick tips om Itrim.

Min första reaktion var att det absolut inte var något för mig. Dom är bara som alla andra.. men.. jag tog till mig det kollegan hade sagt och gick senare in på Itrims hemsida för att kolla priser och utbud. Jag anmälde mig till en informationsträff och blev dagen efter uppringd och inbokad. På informationsträffen kändes allt rätt.. allt förutom hur fan jag skulle finansiera det hela.. jag hatar månadsavgifter och hade bestämt mig för att betala allt på årsbasis. 11 000 kronor skulle fram och pengarna skulle tas från skatteåterbäringen i juni. Jag lyckades komma till en överenskommelse där jag fick betala allt i juni och bokades därefter in på hälsoanalys och introduktionsträffar.

På min hälsoanalys fick jag träffa min hälsocoach Frida för första gången. Jag var glad över att inte dömas på förhand att ingenting var omöjligt. Jag var dessutom snopen att vi satte upp en målsättning om att gå ner till under 100 kg på 12 veckor.. jag vägde ju trots allt 132,8 kg! Jag sa till Frida att jag först och främst ville komma under min första målvikt på 113 kg, för under den gränsen har jag inte vägt på många många år. 113 kg har varit en vändpunkt vid tidigare viktminskningsförsök så det var viktigt att lyckas med detta för att kunna gå vidare. Sen fick jag frågan.. "så, när börjar du?".. impulsivt och med en panikslagen instinkt så svarade jag.. "på en gång". Och sen var jag igång..

Jag åkte hem den kvällen och satte mig på McDonalds och visste att det här var min sista måltid på min gamla livsstil. En big tasty plusmeny med cheddar dip och en mcflurry .. sen satt jag en lång stund och analyserade min verklighet.

Sommaren närmade sig. De första 3 veckorna var överjävliga med pulver. Jag hatar pulver men hade blivit så inställd på känslan jag hade i december 2012. Det gällde att överleva. Det är inte mycket som slår överlevnadsinstinkten när den väl är där. En av de stora utmaningarna jag hade framför mig var Greklandsresan som var planerad under vecka 11 på min viktresa. Det slutade med att jag packade ner måltidsersättningar för att klara mig 10 dagar och stängde väskan och åkte. Första dagen i Grekland var värst och det satte verkligen ribban för hur kommande delen av viktresan skulle fortsätta. Även om första dagen i Grekland var riktigt jobbig så flöt dom andra dagarna förbi utan några större kostproblem. Man kände sig socialt utanför eftersom att man inte fick gå ut och äta.. så det är ingen resa jag skulle rekommendera någon att göra igen, även om lärdomarna var stora.

När jag väl fick börja äta mat igen så var jag skeptisk. Inte kan man äta vanlig mat och gå ner i vikt.. jag fick börja lära mig om kalorier, kolhydrater och proteiner och hur dessa spelar en roll i hur vågen går. Hösten närmade sig och det var nog nu i efterhand den bästa perioden då allt bara flög förbi och inga direkta storhelger som skulle firas eller anpassas socialt efter. Det var en ständig kamp mot vågen istället där jag tävlade med mig själv om att slå nya rekord.

Den 28 oktober var jag äntligen under 100 kg och hade därmed klarat av det första målet jag satt upp med Frida. Jag kollade på min kropp och kände mig ändå inte riktigt nöjd än. Jag såg att det fanns massor kvar att göra och fortsatte resan på nytt. Ny målvikt blev mitt slutmål på 82,8 kg vilket motsvarar en 50 kg viktnedgång från start. Nästa utmaning som låg framför mig var luciakryssningen i december. Jag visste att jag ville dricka alkohol då... jul och nyår var enligt mig inga problem eftersom att jag klarat Grekland och midsommar.

Kryssningen i december blev dock en av årets roligaste event. Jag hade kläder på mig efter kryssningens tema och jag såg dessutom bra ut i dom. Kläder och bilder blir bra och jag känner mig nöjd med mig själv på ett helt nytt sätt. Kryssningen var det inte några som helst problem att avstå alkohol eftersom att jag under höstens och sommarens gång haft flera nyktra utekvällar. Däremot när julafton dök upp och mina syskon vräkte i sig sötsaker i obegränsade mängder så blev det jobbigt. Mycket jobbigare än midsommar. Jag vet att det beror på att ramarna jag gick efter vid midsommar var mycket tajtare än vad dom är när man har kommit en bit in i viktresan. Hur som helst så gick det bra.

Mina läsare på bloggen, ni, har flera gånger reagerat och kommenterat att jag är för hård mot mig själv. Så på nyår när det var dags för årets finaste måltid (enligt mig) så stekte vi lite potatis i ugn tillsammans med en köttbit. Väldigt läskigt men värt det. Nu är det då första januari och idag väger jag ca 2 kg mer än vad jag gjorde igår, men det kommer försvinna med lite motion och träning.

Just nu präglas mitt liv mycket av arbete även om jag har semester. Jag sover dåligt på nätterna och har en tuff utmaning att ta mig an framöver. Men jag antar att det är så man utvecklas i livet. Det gäller att kunna tolka sina signaler på rätt sätt.

2014 går i tecknet personligt utvecklande. Jag ska ha en tydligare skiljelinje mellan arbete och privatliv och lära mig att skilja på Michael på jobbet och Michael privat. Privat ska jag dessutom utvecklas till att bli mer öppen för kontakten med nya människor, jag måste bredda mitt kontaktnät igen och för att kunna göra det så kan man inte vara sluten mot dom man aldrig träffat förr.

Det var allt jag hade att skriva för idag. Nu väntar lite föreningsarbete och sen får vi se vad kvällen har att erbjuda.