Facebook

2013-09-12

Vecka 17 - Dag 118

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja dagens inlägg. Igår var jag nära min maxgräns för hur mycket jag orkar. Jag vinglade hem från jobbet och kände bara för att sätta mig ner på asfalten och ta det lugnt i havet av människor som var på väg till och från sina jobb. Som tur var så gick det aldrig så långt.

För mig var det som att bara dra i nödbromsen och säga stopp! Det var lite prioriteringar för hur mycket jag mentalt orkar med. Prioritet blev sömn och givetvis så sov jag oroligt och mycket drömmar kring jobb, konstiga underliga drömmar. Somnade runt 18:30 och vaknade upp vid 03:30. Somnade om vid 04:45 och skulle vaknat vid 06:00 men öppnade ögonen vid 07:15 i chock! Nu var jag sen, om 14 minuter går tåget som jag måste hinna med. Prioritera tiden var ett faktum!

Missade frukosten, han med hygien, kläder och en löprunda till tåget. Väl framme på station så såg jag en kille som sålde en pytteliten låda med blandad frukt, snabbköp innan tåget går! På tågresan in till stan förberedde jag presentationen som jag skulle hålla timmen senare, helt otroligt. Om vi hoppar tillbaka några minuter i resan till badrummet när jag borstade tänderna. De tankar som slog mig var att det var otroligt skönt att få sova ut men att det här var den sämsta möjliga starten jag behöver ha just nu.

Överlag under dagen så har jag haft mer energi. Känt mig mer stabil. Fattat bra beslut och tänkt klart och strategiskt vilket behövdes. Mötet och presentationen gick bra.

Eftermiddagen fortsätter resan med att varva ner huvudet lite. När dom där varningslamporna blinkade igår så behöver man ta dom på största allvar för att det ska fungera i långa loppet. Tänker gå och lägga mig samma tid idag så att jag förhoppningsvis kommer på banan och kan arbeta av det som gör att jag känner mig pressad under morgondagen!

Nu tar vi vara på livet och rättar till det här på riktigt! Kärlek!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar