Begravningar får en att uppskatta livet på ett nytt sätt. Idag var jag på mitt livs tredje begravning och det var ganska sorgset i kyrkan såklart. Samtidigt som jag minns gemensamma stunder reflekterar jag över det positiva med livet och att njuta av det så länge det varar. Att dessutom ta tillvara på varandra är jätteviktigt för man vet aldrig när livet tar slut.
Min nya kostym som jag köpte igår satt perfekt. Kändes väldigt trivsamt att faktiskt se ett konkret resultat av min viktnedgång. På mottagningen efter ceremonin serverades smörgåstårta och kakor vilket jag tackade nej till eftersom att jag nu är inne i mitt absolut sista steg mot att nå min målvikt. När jag ställde mig på hemmavågen nu på morgonen stod det 83,5 kg! Det är inte långt kvar nu, en ständig kamp mot varje hekto och mot den konstanta hungern.
Jag funderar på att gå ner och sätta mig på café i Kista galleria för att läsa min bok. Jag skulle verkligen behöva ta mig igenom några hundra sidor av boken och det lyckas jag sällan med hemma. Det har blivit ett stressmoment som jag skulle vilja bli av med innan helgen faller på med dess tillhörande utmaningar.
Ju mer jag tänker på det jag åstadkommit det senaste året ju mer inser jag hur jag faktiskt (förhoppningsvis) köpte mig själv tid att få leva 20 - 30 år längre än om jag hade fortsatt vara överviktig. Självklart är det svårt att bevisa men jag tror att det ligger något i att försöka leva hälsosamt istället för att vara en som inte alls funderar kring vad man stoppar i magen. Nästan att även jag själv börjar bli stolt över min resa fullt ut. Det mentala i att gå ner 50 kilo sägs komma efter några månader, jag ser fram emot den dagen jag verkligen inser vilken prestation jag genomfört!
Ta hand om varandra nu, jag menar det. Min syster är riktigt jobbig varje gång vi ska avsluta våra samtal med "jag älskar dig". Men hon har så rätt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar